I vår trädgård växer det här lilla söta ogräset. Min mamma och min svärfar har det gemensamt att dom utbrister i hatiska tillrop som "kasta det i soporna!" eller "bränn det!" när dom ser vilka mängder vi har. Det värsta man kan göra är tydligen att slänga det på komposten för där bara förökar det sig. För ett tag sedan läste jag om en dam som tyckte väldigt mycket om just den här växten. Hon hade fixat ett hörn i trädgården där dom fick växa och föröka sig fritt...skönhet sitter som bekant i betraktarens ögon.

I går kväll, när den värsta hettan hade lagt sig, gav jag mig i alla fall på att rensa lite i rabatterna. Jag gick där med hackan och muttrade lite över ett ovanligt segt löv. Rätt som det var växte det ut ben på "lövet" och jag skrek i högan sky när jag insåg att det var en padda som jag var på god väg att ha ihjäl. Han hade förmodligen bäddat ner sig i jorden för att få lite svalka, och så kom jag där och störde. Jag ställde ut lite vatten till honom. I morse när jag kom ut var han borta så jag hoppas att han klarade sig.